Kacem Zoughari

Få människor har nog med drivkraft för att tillägna hela sitt liv åt ett mål. För dem blir resan dit värt så mycket mer än de någonsin hade kunnat ana, och ändå börjar alla resan på samma sätt – med ett steg.


Kacem face.jpg

Inspirerad av tecknade superhjältar och legender som Bruce Lee och Jackie Chan, gick en tonårig Kacem Zoughari in i en dōjō i Paris i slutet av åttiotalet, för att lära sig den mörka stridskonsten ninjutsu under en instruktör vid namn Sylvain Guintard. Tillsammans med andra medlemmar i klubben, bland andra Arnaud Cousergue, tränade den unge Kacem hårt, samtidigt som han sparade pengar för att kunna uppfylla sin dröm – att åka till Japan. Med bistånd från sin far lyckades han till slut ta sig till Japan 1989, där han stannade i tre månader.

För honom var det en ögonöppnare. När han såg Hatsumi Masaaki, de nio skolornas överhuvud, insåg han att allt han hade fått lära sig dittills var inte bara annorlunda utan också rent av fel. Hatsumi sensei var en äkta mästare, och den unge fransmannen visste att han hade hittat ljuset. Under vistelsen plockade han upp en del av det japanska språket, och träffade även mannen som för de kommande decennierna skulle vara hans lärare och mentor – Ishizuka Tetsuji. 

När Kacem lämnade Japan och återvände till Frankrike, tog han i huvudet med sig en handfull saker att öva på: tsuki 突 (slag), uke 受 (blockering), keri 蹴 (spark), och en obeväpnad kata (form) och en kata med bō-stav. Det skulle räcka med råge. Väl hemma bröt han med sin tidigare lärare och beslutade sig för att endast följa Ishizuka-sensei och Hatsumi-sensei.

Precis som så många gånger tidigare i den japanska stridskonstens historia, så visste den unge eleven att det inte bara räckte med att träna ett par gånger i veckan. Han hängav sig totalt till träningen och den japanska kulturen – för hur skulle han kunna bygga en relation med sina mästare om han inte kunde språket? Han sadlade om och lyckades genom hårt arbete börja studera japanska på universitetet i Paris, där han också stannade och fick stipendier. Som en del av sin forskning kunde han fördjupa sig i både det japanska språket och dess historia, och bodde en stor del av nittiotalet och tvåtusentalet i Japan.

Kacem Hirameki relaxed

Det sägs att mästaren endast delar ut frön, och det är upp till eleverna att själva få dessa att blomma ut. När Ishizuka-sensei såg resultatet av det han hade visat till den unge fransmannen, tog han in honom som deshi 弟子 (lärjunge). Det gav Kacem en unik möjlighet att få lära sig de nio skolorna av en man som hade menkyo kaiden 免許皆伝  (högsta licens) i sex av dem, men det innebar också att han var tvungen att träna hårdare och djupare än någonsin. Samtidigt umgicks han även mycket med Hatsumi sensei och de utvecklade en nära relation som resulterade i att Kacem fick en unik inblick i de många skrifter som Hatsumi sensei hade ärvt av sin mästare, Takamatsu sensei, och fick ta del av privata lärdomar från stormästaren.

Kacems studier och forskning resulterade i en doktorsavhandling på över 900 sidor, som handlade om hur rörelserna och teknikerna i de japanska stridskonsterna har förts över från generation till generation. Grunden låg i ett gediget forskningsarbete och studier av gamla skriftrullar och möten med olika mästare från olika stridskonstskolor.

Under 2000-talet lärde många människor känna Dr. Kacem Zoughari då han blev inbjuden till att hålla träningsläger runt om i världen, och idag undervisar han på det prominenta universitet International Research Center for Japanese Studies (国際日本文化研究センター) i Kyōto, och tränar kontinuerligt under sina mästare Hatsumi Masaaki och Tetsuji Ishizuka.


© Bujinkan Hirameki Dōjō 2017