Historia 歴史

Den japanska termen koryū (古流) kan översättas som ”gammal skola”. Inom stridskonst innebär detta idag alla skolor/stilar som grundades innan Meiji-restorationen 1868. Bujinkan som organisation skapades av Hatsumi Masaaki på 1960-talet, men de individuella skolorna inom organisationen är alla mycket äldre än 1868, och är således koryū.

Det finns många olika koryū i Japan, och beroende på när de föddes och hur (och var) de har utvecklats ser de olika ut idag. Vissa stilar skapades under fredstid och har bara använts i dueller, medan andra är rustningsbaserade och bygger på rörelser med långa vapen som spjut.

takamatsu young

Under Edo-perioden i Japan (江戸時代 - 1603-1868) öppnades många koryū upp för allmänheten eller stora grupper med upp till hundratals elever, medan andra höll sig till färre siffror med bara en handfull elever. Det var också vanligt att en elev som erhöll menkyo kaiden (免許皆伝), den högsta nivån i skolan, bildade sin egen gren av stilen. Menkyo Kaiden delades även ut av fler anledningar än faktisk duglighet – de kunde ges av plikt eller säljas för pengar. Men mästaren såg oftast till att lära ut allt inom skolan till endast en person, och utsåg denne till efterföljande sōke (宗家) för att säkerställa skolans överlevnad. Och denna sanna överföring från generation till generation pågår precis på samma sätt än idag.

De nio ryū som idag tränas inom Bujinkan sammanfördes för första gången hos Takamatsu Toshitsugu, som av många anses vara den siste riktige ninjan. Japans historia är till stor del formad genom direkta influenser från ninja i krigstider. De var spioner och i vissa fall lönnmördare (även om det sistnämnda har ifrågasatts). Det har skrivits mycket om dem, gjorts många förskönande filmer och många försök till att hitta historiska fakta. Men eftersom det har existerat upp emot 100 olika skolor inom ninjutsu (忍術) i Iga och Kōga regionerna i Japan, är det svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel. De texter som oftast används som referenser i historiska diskussioner om ninjutsu - Shōninki (正忍記) och Bansenshukai (萬川集海) – visar bara vissa aspekter ur vissa skolor.

Takamatsu sensei hade tre mästare - hans morfar Toda Shinryūken Masamitsu, Ishitani Matsutarō och Mizutani Yoshitarō Tadafusa. Han började träna tidigt hos sin morfar och fick lära sig ett flertal ninjutsu ryū, bland annat Gyokko Ryū, Kotō Ryū och Togakure Ryū. Takagi Yōshin Ryū och Kukishinden Ryū är två skolor med väldigt många förgreningar, och Takamatsu sensei fick lära sig dem från Ishitani sensei och Mizutani sensei. De tränas än idag även utanför Bujinkan, med olika variationer på namnen. 

Gemensamt för de flesta av skolorna som Takamatsu sensei ärvde från sina mästare är att de har förts vidare från generation till generation i obruten linje sedan många hundra år tillbaka. De tillkom under krigstider och levde kvar för sin effektivitet och förmåga till anpassning. Även om fokus i de flesta av dem (åtminstone till det yttre) ligger på obeväpnade tekniker, så kommer alla rörelser från vapen som spjut, svärd och stav, och skolor som Gyokko Ryū innehåller många tekniker med dessa.

takamatsu2

Det var vanligt i Japan för svärdsmän och stridskonstutövare att gå ut på egen hand för att utmana sig själv och andra svärdsmän, för att applicera teknikerna i verkligheten och växa i sina färdgiheter. Detta kallades för musha shugyō (武者修行). Även om Takamatsu sensei levde i en tid då samurajerna var ett minne blott, visste han att musha shygyō var en viktig del av träningen, och gav sig ut på många äventyr - bland annat till Kina, där han ett flertal gånger satte sig själv och teknikerna på prov i livshotande situationer.

Takamatsu sensei hade många elever (det sägs att han i Kina vid ett tillfälle hade ett hundratal), och delade även ut (och sålde) menkyo kaiden till olika människor. Men han hade bara ett fåtal sanna deshi (lärjunge 弟子), och det var när han mötte en 27-årig Hatsumi Yoshiaki som han hittade sin riktige efterföljare.

Hatsumi sensei hade tränat och nått höga svartbältesgrader inom populära kampsporter som Jūdō, Boxning, Karate och Kendō, men hade insett begränsningarna i dessa moderna sporter och sökte sig istället till deras rötter - koryū. I sitt letande lärde han känna Ueno Takashi (som bland annat hade fått ett antal menkyo kaiden och även sōke-titlar från Takamatsu sensei) och tränade under honom tills denne till slut rekommenderade att han skulle besöka en riktig mästare i koryū… 

takamatsu kuji hatsumi

Mötet mellan mästare och lärjunge är alltid något speciellt, och Hatsumi sensei har beskrivit första kontakten med Takamatsu sensei som att han såg ljuset och ville glömma bort allt annat han tidigare lärt sig. Det sägs att för att kunna lära sig från en mästare och bli en sann lärjunge måste man slänga allt man har med sig - tömma glaset - och vara som ett oskrivet blad. Takamatsu sensei lärde Hatsumi sensei allt han kunde och utsåg honom till ny sōke i nio skolor. 

Hatsumi sensei har senare berättat att Takamatsu sensei aldrig någonsin hade tränat med Ueno Takashi (vilket finns bekräftat i brev från Takamatsu sensei), utan bara sålt titlarna och diplomen för pengar; men det var inget ovanligt varken innan, då eller nu.

Redan på 60-talet hade Hatsumi sensei en liten grupp elever, på vilka han kunde experimentera och öva allt han lärde sig från sin mästare. Av dessa ursprungliga elever är endast ett fåtal kvar i Bujinkan, bland annat Ishizuka Testsuji som har menkyo kaiden i sex av skolorna (fler än någon annan). Innan Takamatsu senseis död 1972, tog Hatsumi sensei med sina elever för att träffa den gamle mästaren. Det var ett mystiskt tillfälle, enligt Ishizuka sensei som än idag minns händelsen som om det var igår.

takamatsu students hatsumi

Främre raden från vänster: Ishizuka Tetsuji, Takamatsu Toshitsugu, Hatsumi Masaaki.

Efter ett tag dök det även upp några västerlänningar i gruppen, men väldigt få stannade och klarade av den extremt hårda och farliga träningen som pågick i Hatsumi senseis lilla dōjō. En av dem var Doron Navon från Israel, men det var när en amerikan vid namn Stephen K. Hayes blev inspirerad av de mystiska ninja och sökte upp Hatsumi sensei, som ninjutsu började spridas på allvar. Svensken Bo F. Munthe tog Ishizuka sensei till Sverige, och snart var ninja- och Bujinkan-boomen ett faktum i Europa och USA.

Idag är Bujinkan en gigantisk organisation med medlemmar över hela världen, och Hatsumi sensei lär ut till alla som vill lära sig. Det finns väldigt många högt graderade instruktörer, men precis som i historien så är graden endast en bit papper. Det viktigaste är färdigheterna.

Under mitten av 80-talet började en ung fransman vid namn Kacem Zoughari träna ninjutsu i Paris, och 1989 gjorde han sin första resa till Japan. Där öppnades hans ögon och han insåg att allt han hade lärt sig hemma var fel. Redan då var Hatsumi sensei på en så hög nivå i sin träning att det var svårt till och med för de urpsrungliga japanska eleverna att hänga med, så Kacem gick till de olika instruktörerna i Japan och fattade väldigt snart tycke för Ishizuka sensei.

Medan andra verkade vara mer intresserade av de högsta nivåerna av teknik och flöde, tog Kacem med sig endast några grunder att öva på från Ishizukas dōjō - tsuki (突 - slag), uke (受 - blockering) och keri (蹴 - spark). Och beslutade sig samtidigt för att hänge sig totalt till träningen och skolorna.

Både Ishizuka sensei och Hatsumi sensei märkte under åren att det var något speciellt med den unge fransmannen, och med tiden blev han deshi till Ishizuka sensei. Samtidigt studerade han japanska och japansk historia på universitetet, och efter att ha bott i Japan färdigställde han efter många års forskning en massiv avhandling på 900 sidor, om hur stridstekniker och rörelser i koryū överförts och utvecklats från generation till generation.

Kacems inblick i stridskonstens historia och de nio skolorna (genom unika möjligheter att studera dess densho (伝書) och makimono (巻物), de skrifter som Hatsumi sensei ärvde från Takamatsu sensei), i kombination med den direkta träningen i de nio skolorna, förs vidare till hans få elever runt om i världen och de många som går på hans träningsläger och seminarier.

kacem scroll

De nio skolorna, om än med en uppemot tusen år gammal historia, är lika levande nu som när de användes av de stora mästarna som var med och formade Japans historia. Och det är med stor respekt och vördnad vi får ta del av traditionen och göra vårt yttersta i träningen. 

Nedan kan du läsa kort om de olika skolorna:

Gyokko Ryū

Kotō Ryū

Togakure Ryū

Shinden Fudō Ryū

Takagi Yōshin Ryū

Kukishinden Ryū

Gikan Ryū

Gyokushin Ryū

Kumogakure Ryū


© William Ustav 2015


© Bujinkan Hirameki Dōjō 2017